.

Jag ska berätta något jag aldrig berättat för någon -Sanningen om min barndom!

25 december, 2015

Julen är här och jag är extra sentemental och minns allt för mycket som jag bara vill gräva ner, långt långt ner och jag vill aldrig behöva känna lukta eller minans något från stora delar av min barndom..

Idag pratade jag med barnen om tomten och som en iskall vind så minns jag hur jag kom på att tomten inte fanns..

Det är barnens högtid brukar man ju säga och att jag är för en vit jul har många anledningar..

Jag minns en jul när jag väntade på tomten, som vilket annat barn så var även jag glad på julafton, jag var spänd och förväntansfull och bara väntade på att tomten skulle komma.. Han tog lång lång tid denna julen, men min mamma sa att han hade många barn att dela ut klappar till så jag satt i fönstret och väntade och väntade.

Tillslut ringer det äntligen på dörren, TOMTEN är här!!

In kommer en tomte med kläderna halvt pådragna med en stank av alkohol och så full att han knappt kunde stå, på något sluddrande vis så får han fram god jul innan han ramlar in i hallen..

Hela min värld rasade, inte så mycket för att tomten inte fans, utan mer för att ännu en gång så slog det mig att det finns ingen som är som jag tror.

Den där lilla stunden på julen där jag kunde släppa allt för en stund och bara vara en glad liten flicka försvann, marken förvann under mina fötter och ännu en gång så blev det kalla kårar längs ryggraden och varenda liten cell i kroppen frös till is.. Ni vet den där känslan när det till och med sticker i händerna, när nerverna sitter utan på och man vet inte var man ska ta vägen.. När man tänker om jag bara sitter ännu en gång helt stilla och inte säger något så går det snabbt över..

Mannen som är tomte var inte alls en snäll tomte, utan var en våldsam man som jag delade min vardag med, en man som har gett mig många minnen från barndomen som inget barn borde ha..

Hela mitt liv har jag dolt vad som hände bakom stängda dörrar, ingen, inte ens mina vänner visste hur min verklighet såg ut, för som barn skäms man, man skäms för att vara annorlunda så man skapar murar som är höga och släpper inte in någon innanför dem och man blir en mästare på att spela ett spel..

Jag funderar på att dela med mig av historier från min barndom, lite som en terapi för mig och lite för att jag någonstans tror att det i slutändan kan göra mig ännu starkare. Vem vet det kanske blir en bok tillslut 😉 Historien slutade ju trotts allt lyckligt och idag är jag en stark affärskvinna som ingen kan trampa på.. Ni har många gånger undrat hur jag kan vara så stark, här är delarna som gjort mig så stark. 

Nästa historia börjar så här..

En natt när min mamma blev akut sjuk och åkte in till sjukhuset lämnades jag ensam med mannen, mannen som skulle köra mig till min mormor.. Jag kom aldrig till min mormor den kvällen, utan istället började ett helvete, ett helvete som jag än i dag vaknar upp kallsvettig från.

Allt började väldigt våldsamt, jag var fick en stol kastad på mig och sedan flög saker omkring i lägenheten, jag minns att jag hade en nalle som jag kramade hårt när jag satt i vardagsrummet mitt i all hans vrede. Jag kramade nallen hårt och tänkte att om jag bara sitter här helt stilla och inte säger ett enda ord så kanske det tar slut precis som vanligt. Jag minns hur minsta lilla cell ännu en gång i hela min kropp frös till is och att jag bad för mitt liv att det skulle sluta. Men det bara fortsatte, det jag inte visste då var att detta bara var början, början på ett dygn jag aldrig någonsin kommer att glömma.. 215704196adf222a86c2e95f6df47817-2

You Might Also Like

5 Comments

  • Reply Elin Dahlström 25 december, 2015 at 20:13

    Jag blir väldigt berörd utav ditt inlägg. Tack för din ärlighet ♡

  • Reply Lina 25 december, 2015 at 21:17

    Men så fruktansvärt :( massa styrke kramar t dig!!!!

  • Reply Liw - Bröllop 2016 25 december, 2015 at 22:24

    <3

  • Reply MrsLinda 25 december, 2015 at 22:37

    Det är fruktansvärt att du gått igenom detta och kan bara tänka mig vad som komma skall. Jag är glad att du delar med dig av vad som hänt dig. Du är verkligen en stark kvinna, tyvärr är jag inte riktigt lika stark som du. Kanske blir jag det en dag. Tänker ofta att jag borde skriva en bok om mitt liv, men det känns för tungt att grotta i. Kanske gör jag det den dagen som det inte finns andra i min närhet att ta hänsyn till?
    Det du skriver berör mig och många andra, det ger hopp till dem som kanske går igenom liknande, kanske kan det få någon i barnets närhet att reagera.
    Tack för att du är stark för oss andra ❤

  • Reply Sofia Werlin - Min hälsoresa och nybliven mamma 26 december, 2015 at 09:06

    Tack för att du delar med dig <3.
    Du är en utav de starkaste kvinnorna som jag har fått lära känna!

  • Leave a Reply