Browsing Category

.

.

VAD DET INNEBÄR FÖR MIG ATT VARA KVINNA

8 mars, 2018

Att vara kvinna för mig betyder att jag kan göra vad jag vill! Världen står framför mina fötter och jag har den stora förmånen att leva i ett land som ger mig möjligheten att uppfylla mina drömmar. Jag lever i ett land som har kommit en bra bit på vägen för kvinnors rättigheter, jag lever i ett land där jag kan välja hur min framtid ser ut. Jag är en stolt feminist som inte är rädd för att ta min plats i samhället som kvinna, jag ser inte män som konkurrenter inte heller som fienden, tillsammans blir vi starkare!

Vägen har inte alltid varit så klar som den är idag för mig, det har funnits stunder i livet där jag inte sett hopp, där jag velat lägga mig ner. Jag har beprövats mer än jag borde, men jag vill tro att det har funnits en mening med det. Idag är jag ödmjuk inför livet, jag har en förmåga att respektera alla människor i alla lägen, jag har lärt mig att inte se ner på någon. Du vet aldrig när dina vägar möts, en dag kanske du behöver den personen som du ansett dig vara bättre än. Jag har lärt mig att pengar inte är lycka, jag sätter värde på respekt och lojalitet. Och det viktigaste av allt är att jag lärt mig att det alltid kommer tuffa tider i livet, jag är inte rädd för dem, jag är van att inget kommer serverat och jag har fått kämpa för det jag har.

Att vara kvinna för mig medför ett ansvar, jag vill kunna inspirera fler kvinnor att allt är möjligt. Det går att ha en underbar familj samtidigt som man gör karriär. Det går att börja om efter man har kraschat, det går att förändra sitt liv. Jag har stått utan bostad,  jag har skiljt mig, varit ensamstående mamma, varit olycklig, varit i situationer som jag inte borde varit i, men jag stod upp för mig själv, valde att ta kampen. Att vara kvinna ger mig en styrka att visa att det går att göra vad jag vill oavsett var jag är i livet. Det kommer alltid upp och nedgångar och det är hur du tar dina nedgångar som definierar den person du är.

Jag älskar att vara kvinna och jag vill inte tro att det ena utesluter det andra, jag älskar stunder där jag får känna mig vacker och kvinnlig och samtidigt så älskar jag stunder när jag inte definieras efter mitt kön utan efter min potential.

Grattis alla fina kvinnor på vår dag!!

Processed with VSCO with f2 preset

 

 

 

.

2017: RUMMET VAR FULLT AV BLOD, JAG VILL INTE FÖRLORA DIG MIN VÄN

12 februari, 2018

Minns ni när jag var så ledsen.. Jag skrev ett inlägg som var otroligt jobbigt, men berättade aldrig vad som hade hänt.. Det var knappt ett år sedan och nu har jag fått distans och vill berätta för er, då det är ett ämne som berör mig extra mycket och finns det någon jag kan hjälpa så är det värt varenda ord som skrivs här och nu.

2017: Jag säger hejdå till min vän som kramar om mig och barnen lite mer än vanligt och jag tänkte för några sekunder att det var ett ”överdrivet” hejdå. Jag tänkte inte mer på det, körde och handla, körde hem, lagade mat och precis när jag satte mig ner vid köksbordet får jag samtalet, samtalet om att min vän åkt in till sjukhuset då min vän skurit sig.

Hela min kropp frös till is, minsta lilla cell stelnade och det var som att marken under mig försvann. Jag släppte allt och utan att tänka så var jag i bilen påväg till sjukhuset. Jag parkerade ute på trottoaren, sprang in, tog tag i första bästa som jobbade på sjukhuset och bad dem att ta mig till min vän.

När jag kommer in till rummet möts jag av ett rum fullt av blod, det rann längst golvet och min vän låg själv i rummet,  det blödde så mycket att de ynka kompresserna som hade getts inte räckte till. Jag känner hur marken försvinner under mina fötter igen, hur allt bara snurrar och hur jag bara vill falla till marken och hoppas på att allt bara var en mardröm.

I samma sekund som jag känner att tårarna bränner bakom ögonen så gör jag som alltid, jag biter ihop, sträcker på mig, sätter alla känslor åt sidan och styr upp situationen. Min vän hade en vit t-shirt som var helt röd, just denna jäkla t-shirten har etsat sig extra mycket fast på min näthinna, jag minns att jag är förundrad över hur mycket blod det egentligen kan vara. Hur det vita blir rödare och rödare, inte klarrött utan riktigt mörkrött..  Jag försökte stoppa blodet med papper som jag drog ut ur ”torkyn” som hängde bredvid vasken, jag virade, virade och virade förtvivlat runt armen.

Efter det tillkallade jag personal, jag minns hur tokig jag var, hur jag skrek och gormade ute i korridoren, hur kan man lämna en person själv utan hjälp i detta tillståndet?! Jag bad om kläder så min vän inte behövde ligga indränkt i sitt egna blod, att man ens ska få ligga på en kall brits indränkt i sitt egna blod är för mig ofattbart. Rummet såg ut som en mordplats, jag låg på mina knän och torkade upp blodet som rann längst golvet. Jag kan inte låta någon ligga i ett rum som detta, det är inte mänskligt. Att se hur en handleden var öppen med senor som hängde var fruktansvärt, det gjorde så ont i mig.

Det är sällan jag känner mig maktlös, men där och då var jag så frustrerad av den obefintliga hjälp. Jag fick skrika mig till hjälp, bråka mig till att handleden skulle läggas om och väntan, inte tala om väntan på att få den hjälp som behövdes..

Att se detta i vårt samhälle 2017 som det var då, är för mig ofattbart. Efter några timmar kom hjälpen, en otroligt fin och förstående sköterska kom och såg min förtvivlan och min hjälplöshet. Min vän blir omlagd så att blödningen stoppas helt och när läkare sedan tittar på armen så är skärsåren i handleden så djupa att det är avskuret senor och man är tvungen till att genomföra en lång operation för att försöka få ihop armen och dess funktioner igen.

Vi pratar ofta om ångest & depressioner i samhället och om hur vi ska vara uppmärksamma på detta. Hur vi ska hjälpa personer som inte ser hopp i livet, hur vi ska hjälpa de svaga & de som är utanför i samhället, men hur ska det vara möjligt att ge hopp till en person som redan tappat hoppet om man blir behandlad såhär?!

Jag vet att vi i denna influencer världen inte alltid ger en rättvis bild av verkligheten, att allt är sådär jäkla perfekt.. Men när kamerorna är avstängda och tangentborden inte smattrar så finns en verklighet, precis som din.

Jag säger här och nu, får du inte hjälp av sjukvården eller en närstående, skriv ett mail till mig emelie@emeliewalles.se INGEN ska känna att livet inte är värt att leva. Jag kan inte göra allt, men jag kan lyssna, jag har en lång historia och den gör mig förstående och strak, låt mig hjälpa dig. Att ta livet av sig är aldrig den rätta utvägen, jag om någon är en levande bevis på det, kan jag kan du! Jag kan inte längre stå vid sidan och bevittna alla dessa orättvisor mot de i samhället som behöver hjälp och jag hoppas att jag kan göra skillnad genom att säga ifrån att detta är inte okej, långt ifrån. Det måste till en förändring nu för att vi ska kunna vända denna onda cirkel samhället är i när det kommer till psykisk ohälsa.

Ps. Min vän idag lever med sin familj och allt är bra!

suicide-fact

. THE LOVE

KAN INTE LEVA MED EN MAN SOM INTE PRIORITERAR JOBB

28 januari, 2018

Många frågar mig nu när både jag och Simon jobbar så som vi gör, vi reser världen runt och det är många projekt som ska ros i hamn. Vi båda är väldigt målinriktade och tycker att karriär är viktigt samtidigt som vi vill ha en familj.

Många tror att det hade varit enklare om bara en valde att göra karriär, men för mig underlättar det att leva med en man som också sätter jobb före nöjen.

img_1786.jpg

Familjen går alltid först så det kan ni tänka bort, vi har aldrig missat en uppvisning, fotbollsmatch, föräldermöte, samt är jag engagerad i både skolan och jag är fotbollsmamma. Och kärlek, ja det finns i överflöd!

Men hur menar jag då med att jag inte hade kunnat leva med en man som inte prioriterar jobb?!

Jo, för mig är det enklare att båda har samma visioner och värderingar kring jobb, jag skulle aldrig bli sur för att Simon måste ställa in en middag eller att han missar en resa eller vad det nu kan vara. Jag förstår att det blir så ibland, jag ser upp till de egenskaperna och uppskattar att jag får samma förståelse tillbaka.

p1-44.jpg

Vi kan peppa varandra, vi kan jobba på kvällarna utan sura miner, många tycker säkert det verkar tråkigt, men det finns ju faktiskt sånna som vi (haha), som älskar att jobba och som kan njuta av att få sitta bredvid varandra och jobba på kvällen när barnen lagt sig utan att någon ska sura över att den andra jobbar för mycket. Vi älskar att skapa, vi bollar idéer och pratar strategier för att nå våra mål.Jag skulle aldrig fixa att leva med en man som bara hade suttit i soffan på kvällarna, som hade varit hemma 24/7 eller som reagerade när jag ska iväg på jobbresor. Jag har inte tid att sitta barnvakt till en man, jag vill inte känna mig pressad att sitta i en soffa och titta på tv eller känna att jag måste gå på den jäkla parmiddagen när jag egentligen behöver åka iväg på något viktigare för mig.

p1-37-1.jpg

 

p1-35.jpg

Min stora passion är att skapa, alla har inte samma drömmar, min stora skräck är att bo i ett hus, ha studsmatta, jobba 8-17.00 åka på semester 2-3 gånger om året och köra parmiddagar på helgerna.. Ahh, jag får total panik över det livet. Jag respekterar alla som lever så, för mig är det viktigt att man trivs med det man gör, men jag vill mer än så, jag vill känna att jag gjort allt jag drömt om, inga kanske eller tänk om, det är bara att köra och jobba för det man tror på.

img_5022.jpg

 

.

VIDRIGA SOCIALA MEDIE VÄRLD -JAG ORKAR INTE!

7 oktober, 2017

Det är sällan jag väljer att öppna upp mig själv nuförtiden, bloggen började som en kanal för mig att sätta ord på mina känslor, händelser och förflutna.

Bloggen var ett ställe där jag kunde ventilera, finna styrka  och mod för att stå upp för den jag är. Sakta men säkert slukades jag upp av den sociala medie världen och fick lära mig den tuffa vägen av människor som gör allt för att nå framgång, jag hamnade i en värld där väldigt många är desperata efter rampljuset. Så desperata att de inte tvekar en sekund att trampa på någon som de ena dagen kallar sin vän för att skina lite extra själv.

Jag var restriktiv när jag klev in i denna nya värld, men den lyckades även lura mig, jag har råkat ut för den negativa sidan, där man blivit sårad, sviken och lurad,  lurad på vänskap som bara visade sig vara utnyttjande, vänskap där man valde att snacka skit om mig till andra, men ändå le och krama om mig dagen efter, vänskap där man så fort man fick en chans satte kniven i ryggen. Senast i förrgår fick jag mig en käftsmäll i ansiktet, jag hade gjort det igen, gått på en nit och trodde att det var vänskap, men ännu en gång så hade jag så fel. Att snacka om mig är onekligen så intressant att man gör allt för att få komma med lite skvaller eller spekulationer om mig.

Nu orkar jag inte mer, jag vill inte mer, det gör ont, mer ont än ni säkert kan tro. För jag är ju så jävla stark, ja absolut, men styrka och känslor är inte samma sak, bara för att jag är stark innebär det inte att jag inte kan känna.

Bloggen öppnade upp mig, den fick mig att börja tro på mänskligheten igen. Men sakta & säkert har den slutit mig igen. Jag orkar inte dela med mig lika mycket längre, jag vågar inte tro på människor lika mycket längre och denna smått sjuka värld får mig till att må riktigt illa stundtals.

Jag har aldrig någonsin snackat skit bakom någon annans rygg det kan jag från botten av mitt hjärta säga, jag skulle aldrig kunna snacka skit om någon för att sedan omfamna denna person när jag träffar den. Jag fixar inte det, jag fixar inte denna falska värld, det är så långt ifrån mina värderingar och den person jag vill vara.

Jag kommer därför ta en paus, inte en paus från mina kanaler, utan en paus i livet för att stanna upp & reda ut vilka människor som jag kan ha kvar i mitt liv. Jag måste sluta kretsen, jag orkar inte att det snackas, att man av nyfikenhet utger sig för att vara min vän för att sedan skvallra & spekulera om mina känslor.

Jag har två vänner, två äkta vänner som aldrig någonsin skulle hugga mig i ryggen. Vi delar starka band som inte går att knäcka för ett par sekunder i rampljuset, två vänner som inte imponeras av min livsstil eller som vill hänga med mig för att jag är ”Emelie Walles” för dom är jag bara Emelie, en helt vanlig jävla tjej som skrattar gråter och har känslor som alla andra. Jag var nog bara dum som lät mig luras av vänskap, kan man ens bygga riktig stark äkta vänskap i denna världen jag nu lever i?

Jag är inte klar i denna ”värld” än, trotts att jag inte passar in i en miljö där mycket är ett spel för att nå framgång. Jag är inte klar här för jag tror någonstans djup inom mig att min historia kan hjälpa till att förändra, vi behöver fler starka kvinnor i denna värld som står upp för att man ska stärka varandra istället för att dra ner varandra.

Jag vill vara en bra medmänniska, förebild och framförallt vill jag leva efter mina värderingar och inte låta dem påverkas av yttre faktorer så som pengar, rampljus och berömmelse.

Denna sociala medie värld kan vara riktigt vidrig, man får ta otroligt mycket, men vi ska inte glömma att det också är kanaler för människor att inspirera andra och en plats för att sprida glädje & styrka.

Jag ser upp till många av mina kollegor som vågar stå upp för sig själv, som väljer att dela med sig av sina liv & som inte ger upp trotts allt man får utstå för att fortsätta sprida inspiration och glädje i en värld som är tuffare än någonsin på många plan.

Vänskap för mig är ett värdefullt ord och vänskap för mig är ett förtroende som inte kan brytas för lite rampljus.

 

. VLOGG

Att leva med panikångest

22 augusti, 2016

Nu har det blivit mycket vloggar här i helgen, men jag tycker verkligen att det är så kul att få allt mer ”levande”.

Hur som så tänkte jag dela med mig av mina erfarenheter kring panikångest och bidra med att detta är inget man ska skämmas över :)

.

Den falska medievärlden -Snacka inte skit för att framstå som bättre själv!

1 juni, 2016

Jag har som ni vet kämpat för vart enda steg jag tagit i mitt liv, jag har en gång varit på botten, så djupt på botten att jag inte hade något alls.. Jag har haft alla mina ägor i en påse, bott på kvinnohem, sovit på golvet hos vänner, varit hemlös och inte haft någon att vända mig till för trygghet.

Att ha en uppväxt som min ger en inga genvägar precis, jag har under vägens gång fått få vänner som stått vid min sida, som öppnat sina dörrar när jag inte hade något alls..

Jag säger inte detta för att någon ska tycka synd om mig, jag säger detta för att tur är inte anledningen till framgång.

Blod, svett & tårar är svaret på framgång..

Fortfarande möts jag av motgångar, människor som tycker att trycka ner andra istället för att lyfta varandra är det rätta, speciellt i denna medievärlden jag kom in i för något år sedan möts man ofta av detta. Tragiskt, men som jag alltid brukar svara när jag får frågan hur jag fixar att vara i en lite smått falsk värld så är mina värderingar och mina handlingar ett kvitto på vem jag är.

Jag sprider inte rykten, jag hänger inte ut någon, jag trycker inte ner någon, jag tror på att lyfta, inspirera och gå rakryggad genom livet och så länge jag inte glömmer det så är jag, Emelie, fortfarande den samma fast än jag glittrar på ”rödamattan”. Jag kommer aldrig, aldrig någonsin glömma vem jag är och var jag kommer ifrån.

Så ja jag kanske anses som ”lucky” men bakom varje framgång så finns en historia, en historia som tagit en dit man är idag. Alla har vi ett bagage, glöm inte det!

Och nästa gång du vill snacka skit för att få dig själv att se bättre ut, tänk efter.. Du kommer aldrig någonsin bli bättre för att du trycker ner någon annan, tvärt om.

elly p (1 of 105)

 

.

Att sluta fred med sig själv efter ett helvete..

30 maj, 2016

Jag har slutit fred med min historia, lämna den bakom mig.. Jag kan inte springa ifrån den, inte gömma den och inte glömma den.

Detta är jag, Emelie Walles!

Jag glömmer aldrig fast än jag blickar framåt, jag kan fortfarande vakna kallsvettig på nätterna av mardrömmarna, men de är väldigt sällan nu..

Jag har uppfostrat mig själv, lärt mig att inte lita på någon och alltid vara på min vakt, idag har jag slutit fred, accepterat och är stot över mig själv. Jag skäms inte, jag har bestämt mig för att skriva min egna historia, börja om på nytt & glömma det förflutna.

Jag ska sluta dölja & jag ska vara stolt att mot alla odds så står jag här idag. Inget är omöjligt, jag glömmer aldrig min historia, dömmer ingen och finns för de få som fanns vid min sida när jag behövde det som mest.

Det finns dagar som dessa då tankarna kommer tillbaka, det kan vara en doft, ett ljud eller bara en känsla, då för en sekund så känner jag känslan, känslan som gör att  jag snurrar flera år tillbaka i tiden. Men bara för en sekund, för när jag blickar framåt så sitter jag här med en underbar familj, en karriär som går spikrakt framåt och en tacksamhet över att jag Emelie Walles mot alla odds är här idag. Jag vill mycket, jag är hungrig på livet och har så mycket att ta igen..

Jag förvandlar en svaghet till en styrka och vet att den enda som kan styra över min historia är jag själv och jag ska göra allt i min makt för att göra resten av mitt liv till det bästa jag någonsin kan.

Jag har fått kämpa lite hårdare än de flesta och gör fortfarande stundtals, men i de tuffaste striderna lär man sig som mest och efter alla år så har jag lärt mig att aldrig någonsin lägga mig ner. Går det inte på ett vis så går det på ett annat, en motgång är inte ett nederlag, det är en lärdom.

215704196adf222a86c2e95f6df47817-3

. MY WORK

Varför är jag mer framgångsrik än dig?

15 januari, 2016

Det är en fråga som intresserar mig, inte just som rubriken lyder för så är det inte, utan det som inspirerar mig är varför vissa är mer framgångsrika än andra? Vad är det som gör att visa alltid når sina mål och drömmar och varför vissa alltid stampar på en och samma plats?

Jag har mina teorier och såklart så finns det inga rätt och fel i den frågan, men för mig är saken solklar när jag försöker hitta svaret på frågan -Varför är vissa mer framgångsrika än andra?

Framgång kommer till den som har tålamod, till den som vågar gå emot strömmen och till den som vågar lämna sin trygga punkt.

Framgång bygger inte på tur, inte på flyt och heller inte på en 40 timmars arbetsvecka. Framgång kommer till de som kan inspireras av andra -avundsjuka och småsinthet leder inte till framgång.

Definitionen av framgång kan variera från individ till individ, men den röda tråden är alltid att nå sina mål och skapa resultat oavsett vilket område det handlar om.

Så frågan varför vissa är mer framgångsrika än andra är enkel för mig -Allt handlar om vad du är villigt till att satsa, inget kommer gratis. Du måste ta ett par tuffa år ”Du blir inte en stjärna över en natt”, det kan vara hårt på alla plan både psykiskt och fysiskt dessa åren, men för vissa så är belöningen i slutändan den enda morot som behövs för att nå dit.

Man ska inte glömma att de mest framgångsrika människor jobbar oftast hårdare, längre, effektivare och mer strukturerat än de flesta och tar välplanerade risker för att nå sina mål.

Du måste betala priset helt enkelt. Vägen till att bli framgångsrik är lång och har många hinder. Det är många som slutar jaga när de stöter på motstånd. Det är bara ett fåtal människor som har envisheten att fortsätta framåt och det är precis de som lyckas.

Att bli framgångsrik handlar om att gå längre än vad du tror att du är kapabel till. Oavsett om du misslyckas eller lyckas, kommer du att lära och växa och den stora skillnaden är just här, ett misslyckande är inte det som definierar dig utan det är hur du tar dig ur en svår situation som är det avgörande. 

Jag själv inspireras väldigt mycket av framgångsrika personer och har alltid förebilder som jag inspireras av på vägen till mina mål.

Wife (63 of 211)

 

 

 

.

Sanningen om min barndom Del 3, Redo för att ta mitt sista andetag.

10 januari, 2016

Nu kommer del 3, sista delen på ett bra tag… 

Ingen förstår hur jag känner, även om du frågar hur jag känner, hur jag mår, så kan du inte förstå hur jag känner, för du kan inte på riktigt känna hur det känns, du har inte sett och känt vad jag har upplevt.

Känslor är inte lätt att handskas med, det är så starkt, så mäktigt och så svårt att hantera.  Så svårt att jag en dag kände att det inte fanns en utväg längre, livet var inget för mig, mitt förflutna har satt för djupa spår, detta är vem jag är, jag är osedd, ohörd och oönskad.

Det finns ingen som ser mig, det finns ingen som vill hjälpa mig och det känns som att hela världen tittar på när hela min värld rasar runt om mig.

Jag försökte verkligen att le, jag försökte verkligen prestera i skolan, men utan hjälp och stöd så gick det inte bra någonstans. Skolan blev inget stöd, bara ett helvete av röda streck i alla böcker och även där missnöjen med mina prestationer. Djupare och djupar föll jag in i mig själv och inget kunde dra ut mig, jag kände fångad i mitt egna olyckliga liv och såg inte ljuset längre..

Jag såg inget hopp, jag kände mig bara ivägen var jag än var… De mörkaste dagarna blev bara mörkare och mörkare och de bara kom fler och fler, det kändes som att alla dagar bara var en mardröm som jag bara skulle ta mig igenom..

Jag ville bara bli sedd, vara önskad och älskad och ha en trygg plats, inget mer, jag hade kunnat byta alla fina kläder, alla saker i hela världen för att bara kunna känna mig älskad.

Men den dagen kom inte, så en kväll så bestämde jag mig, jag orkar inte mer, jag hade tänkt länge på livet och inget var som det skulle vara och min själ var bara tom och fylld med sorg.

Jag tog mig modet och sakta satte jag mig i fönstret och tittade ut en sista gång och tog ut benen utanför fönstret och kände mig redo, jag var obehagligt lugn och bestämd.. Redo för att lämna mina mardrömmar bakom mig, redo för att inte vara ivägen för någon mer..

Precis innan jag skulle ta mitt sista andetag och hoppa så kommer min mamma in på mitt rum och drar in mig från fönstret, det blir skrik, gråt och min mamma blir förkrossad. Förkrossad över att jag inte vill leva och att jag inte ser någon utväg..

Livet efter den dagen skulle man kunna tro blev bättre, men mardrömmen för mig bara fortsatte, men den dagen lärde jag mig mycket.. Ibland sårar någon en så mycket att det slutar göra ont, jag bestämde mig för att aldrig mer bli sårad, aldrig mer känna, jag tryckte bort allt som hade med känslor att göra för att göra min vardag enklare. Jag lät ingen komma mig in på livet och fasaderna kring mig blev bara större och större. Jag blev populärare och populärare i skolan och utåt sett så hade jag allt.. 

Jag bestämde mig för att jag skulle leva och en dag så ska jag visa världen att en dag så ska även jag ha betydelse och en dag så ska jag räknas, en dag så ska någon vara stolt över mig och en dag så ska jag göra mästerverk. En dag så ska jag ta igen allt jag missat i livet.. Jag ska bita ihop och det var precis vad jag gjorde..

Idag är jag här, med en själ fylld av lycka, underbara barn och jag jobbar med det jag älskar. Jag är långt ifrån klar med vad jag ska åstadkomma, jag har en enorm hunger, en hunger som fördes i ett hat. Jag hade ingen som var stark för min skull, så jag fick vara stark för mig själv.

Jag bestämde mig och min envishet, min vilja kan ta mig genom eld och vatten och det finns inte mycket som kan stoppa mig idag, jag är orädd, stark med en enorm ödmjukhet inför livet och inför de som går igenom den kamp jag själv gått igenom.

215704196adf222a86c2e95f6df47817-2

 

.

Jag ska berätta något jag aldrig berättat för någon -Sanningen om min barndom!

25 december, 2015

Julen är här och jag är extra sentemental och minns allt för mycket som jag bara vill gräva ner, långt långt ner och jag vill aldrig behöva känna lukta eller minans något från stora delar av min barndom..

Idag pratade jag med barnen om tomten och som en iskall vind så minns jag hur jag kom på att tomten inte fanns..

Det är barnens högtid brukar man ju säga och att jag är för en vit jul har många anledningar..

Jag minns en jul när jag väntade på tomten, som vilket annat barn så var även jag glad på julafton, jag var spänd och förväntansfull och bara väntade på att tomten skulle komma.. Han tog lång lång tid denna julen, men min mamma sa att han hade många barn att dela ut klappar till så jag satt i fönstret och väntade och väntade.

Tillslut ringer det äntligen på dörren, TOMTEN är här!!

In kommer en tomte med kläderna halvt pådragna med en stank av alkohol och så full att han knappt kunde stå, på något sluddrande vis så får han fram god jul innan han ramlar in i hallen..

Hela min värld rasade, inte så mycket för att tomten inte fans, utan mer för att ännu en gång så slog det mig att det finns ingen som är som jag tror.

Den där lilla stunden på julen där jag kunde släppa allt för en stund och bara vara en glad liten flicka försvann, marken förvann under mina fötter och ännu en gång så blev det kalla kårar längs ryggraden och varenda liten cell i kroppen frös till is.. Ni vet den där känslan när det till och med sticker i händerna, när nerverna sitter utan på och man vet inte var man ska ta vägen.. När man tänker om jag bara sitter ännu en gång helt stilla och inte säger något så går det snabbt över..

Mannen som är tomte var inte alls en snäll tomte, utan var en våldsam man som jag delade min vardag med, en man som har gett mig många minnen från barndomen som inget barn borde ha..

Hela mitt liv har jag dolt vad som hände bakom stängda dörrar, ingen, inte ens mina vänner visste hur min verklighet såg ut, för som barn skäms man, man skäms för att vara annorlunda så man skapar murar som är höga och släpper inte in någon innanför dem och man blir en mästare på att spela ett spel..

Jag funderar på att dela med mig av historier från min barndom, lite som en terapi för mig och lite för att jag någonstans tror att det i slutändan kan göra mig ännu starkare. Vem vet det kanske blir en bok tillslut 😉 Historien slutade ju trotts allt lyckligt och idag är jag en stark affärskvinna som ingen kan trampa på.. Ni har många gånger undrat hur jag kan vara så stark, här är delarna som gjort mig så stark. 

Nästa historia börjar så här..

En natt när min mamma blev akut sjuk och åkte in till sjukhuset lämnades jag ensam med mannen, mannen som skulle köra mig till min mormor.. Jag kom aldrig till min mormor den kvällen, utan istället började ett helvete, ett helvete som jag än i dag vaknar upp kallsvettig från.

Allt började väldigt våldsamt, jag var fick en stol kastad på mig och sedan flög saker omkring i lägenheten, jag minns att jag hade en nalle som jag kramade hårt när jag satt i vardagsrummet mitt i all hans vrede. Jag kramade nallen hårt och tänkte att om jag bara sitter här helt stilla och inte säger ett enda ord så kanske det tar slut precis som vanligt. Jag minns hur minsta lilla cell ännu en gång i hela min kropp frös till is och att jag bad för mitt liv att det skulle sluta. Men det bara fortsatte, det jag inte visste då var att detta bara var början, början på ett dygn jag aldrig någonsin kommer att glömma.. 215704196adf222a86c2e95f6df47817-2