.

VAD DET INNEBÄR FÖR MIG ATT VARA KVINNA

150 150 emeliewalles

Att vara kvinna för mig betyder att jag kan göra vad jag vill! Världen står framför mina fötter och jag har den stora förmånen att leva i ett land som ger mig möjligheten att uppfylla mina drömmar. Jag lever i ett land som har kommit en bra bit på vägen för kvinnors rättigheter, jag lever i ett land där jag kan välja hur min framtid ser ut. Jag är en stolt feminist som inte är rädd för att ta min plats i samhället som kvinna, jag ser inte män som konkurrenter inte heller som fienden, tillsammans blir vi starkare!

Vägen har inte alltid varit så klar som den är idag för mig, det har funnits stunder i livet där jag inte sett hopp, där jag velat lägga mig ner. Jag har beprövats mer än jag borde, men jag vill tro att det har funnits en mening med det. Idag är jag ödmjuk inför livet, jag har en förmåga att respektera alla människor i alla lägen, jag har lärt mig att inte se ner på någon. Du vet aldrig när dina vägar möts, en dag kanske du behöver den personen som du ansett dig vara bättre än. Jag har lärt mig att pengar inte är lycka, jag sätter värde på respekt och lojalitet. Och det viktigaste av allt är att jag lärt mig att det alltid kommer tuffa tider i livet, jag är inte rädd för dem, jag är van att inget kommer serverat och jag har fått kämpa för det jag har.

Att vara kvinna för mig medför ett ansvar, jag vill kunna inspirera fler kvinnor att allt är möjligt. Det går att ha en underbar familj samtidigt som man gör karriär. Det går att börja om efter man har kraschat, det går att förändra sitt liv. Jag har stått utan bostad,  jag har skiljt mig, varit ensamstående mamma, varit olycklig, varit i situationer som jag inte borde varit i, men jag stod upp för mig själv, valde att ta kampen. Att vara kvinna ger mig en styrka att visa att det går att göra vad jag vill oavsett var jag är i livet. Det kommer alltid upp och nedgångar och det är hur du tar dina nedgångar som definierar den person du är.

Jag älskar att vara kvinna och jag vill inte tro att det ena utesluter det andra, jag älskar stunder där jag får känna mig vacker och kvinnlig och samtidigt så älskar jag stunder när jag inte definieras efter mitt kön utan efter min potential.

Grattis alla fina kvinnor på vår dag!!

Processed with VSCO with f2 preset

 

 

 

2017: RUMMET VAR FULLT AV BLOD, JAG VILL INTE FÖRLORA DIG MIN VÄN

150 150 emeliewalles

Minns ni när jag var så ledsen.. Jag skrev ett inlägg som var otroligt jobbigt, men berättade aldrig vad som hade hänt.. Det var knappt ett år sedan och nu har jag fått distans och vill berätta för er, då det är ett ämne som berör mig extra mycket och finns det någon jag kan hjälpa så är det värt varenda ord som skrivs här och nu.

2017: Jag säger hejdå till min vän som kramar om mig och barnen lite mer än vanligt och jag tänkte för några sekunder att det var ett “överdrivet” hejdå. Jag tänkte inte mer på det, körde och handla, körde hem, lagade mat och precis när jag satte mig ner vid köksbordet får jag samtalet, samtalet om att min vän åkt in till sjukhuset då min vän skurit sig.

Hela min kropp frös till is, minsta lilla cell stelnade och det var som att marken under mig försvann. Jag släppte allt och utan att tänka så var jag i bilen påväg till sjukhuset. Jag parkerade ute på trottoaren, sprang in, tog tag i första bästa som jobbade på sjukhuset och bad dem att ta mig till min vän.

När jag kommer in till rummet möts jag av ett rum fullt av blod, det rann längst golvet och min vän låg själv i rummet,  det blödde så mycket att de ynka kompresserna som hade getts inte räckte till. Jag känner hur marken försvinner under mina fötter igen, hur allt bara snurrar och hur jag bara vill falla till marken och hoppas på att allt bara var en mardröm.

I samma sekund som jag känner att tårarna bränner bakom ögonen så gör jag som alltid, jag biter ihop, sträcker på mig, sätter alla känslor åt sidan och styr upp situationen. Min vän hade en vit t-shirt som var helt röd, just denna jäkla t-shirten har etsat sig extra mycket fast på min näthinna, jag minns att jag är förundrad över hur mycket blod det egentligen kan vara. Hur det vita blir rödare och rödare, inte klarrött utan riktigt mörkrött..  Jag försökte stoppa blodet med papper som jag drog ut ur “torkyn” som hängde bredvid vasken, jag virade, virade och virade förtvivlat runt armen.

Efter det tillkallade jag personal, jag minns hur tokig jag var, hur jag skrek och gormade ute i korridoren, hur kan man lämna en person själv utan hjälp i detta tillståndet?! Jag bad om kläder så min vän inte behövde ligga indränkt i sitt egna blod, att man ens ska få ligga på en kall brits indränkt i sitt egna blod är för mig ofattbart. Rummet såg ut som en mordplats, jag låg på mina knän och torkade upp blodet som rann längst golvet. Jag kan inte låta någon ligga i ett rum som detta, det är inte mänskligt. Att se hur en handleden var öppen med senor som hängde var fruktansvärt, det gjorde så ont i mig.

Det är sällan jag känner mig maktlös, men där och då var jag så frustrerad av den obefintliga hjälp. Jag fick skrika mig till hjälp, bråka mig till att handleden skulle läggas om och väntan, inte tala om väntan på att få den hjälp som behövdes..

Att se detta i vårt samhälle 2017 som det var då, är för mig ofattbart. Efter några timmar kom hjälpen, en otroligt fin och förstående sköterska kom och såg min förtvivlan och min hjälplöshet. Min vän blir omlagd så att blödningen stoppas helt och när läkare sedan tittar på armen så är skärsåren i handleden så djupa att det är avskuret senor och man är tvungen till att genomföra en lång operation för att försöka få ihop armen och dess funktioner igen.

Vi pratar ofta om ångest & depressioner i samhället och om hur vi ska vara uppmärksamma på detta. Hur vi ska hjälpa personer som inte ser hopp i livet, hur vi ska hjälpa de svaga & de som är utanför i samhället, men hur ska det vara möjligt att ge hopp till en person som redan tappat hoppet om man blir behandlad såhär?!

Jag vet att vi i denna influencer världen inte alltid ger en rättvis bild av verkligheten, att allt är sådär jäkla perfekt.. Men när kamerorna är avstängda och tangentborden inte smattrar så finns en verklighet, precis som din.

Jag säger här och nu, får du inte hjälp av sjukvården eller en närstående, skriv ett mail till mig emelie@emeliewalles.se INGEN ska känna att livet inte är värt att leva. Jag kan inte göra allt, men jag kan lyssna, jag har en lång historia och den gör mig förstående och strak, låt mig hjälpa dig. Att ta livet av sig är aldrig den rätta utvägen, jag om någon är en levande bevis på det, kan jag kan du! Jag kan inte längre stå vid sidan och bevittna alla dessa orättvisor mot de i samhället som behöver hjälp och jag hoppas att jag kan göra skillnad genom att säga ifrån att detta är inte okej, långt ifrån. Det måste till en förändring nu för att vi ska kunna vända denna onda cirkel samhället är i när det kommer till psykisk ohälsa.

Ps. Min vän idag lever med sin familj och allt är bra!

suicide-fact

KAN INTE LEVA MED EN MAN SOM INTE PRIORITERAR JOBB

150 150 emeliewalles

Många frågar mig nu när både jag och Simon jobbar så som vi gör, vi reser världen runt och det är många projekt som ska ros i hamn. Vi båda är väldigt målinriktade och tycker att karriär är viktigt samtidigt som vi vill ha en familj.

Många tror att det hade varit enklare om bara en valde att göra karriär, men för mig underlättar det att leva med en man som också sätter jobb före nöjen.

img_1786.jpg

Familjen går alltid först så det kan ni tänka bort, vi har aldrig missat en uppvisning, fotbollsmatch, föräldermöte, samt är jag engagerad i både skolan och jag är fotbollsmamma. Och kärlek, ja det finns i överflöd!

Men hur menar jag då med att jag inte hade kunnat leva med en man som inte prioriterar jobb?!

Jo, för mig är det enklare att båda har samma visioner och värderingar kring jobb, jag skulle aldrig bli sur för att Simon måste ställa in en middag eller att han missar en resa eller vad det nu kan vara. Jag förstår att det blir så ibland, jag ser upp till de egenskaperna och uppskattar att jag får samma förståelse tillbaka.

p1-44.jpg

Vi kan peppa varandra, vi kan jobba på kvällarna utan sura miner, många tycker säkert det verkar tråkigt, men det finns ju faktiskt sånna som vi (haha), som älskar att jobba och som kan njuta av att få sitta bredvid varandra och jobba på kvällen när barnen lagt sig utan att någon ska sura över att den andra jobbar för mycket. Vi älskar att skapa, vi bollar idéer och pratar strategier för att nå våra mål.Jag skulle aldrig fixa att leva med en man som bara hade suttit i soffan på kvällarna, som hade varit hemma 24/7 eller som reagerade när jag ska iväg på jobbresor. Jag har inte tid att sitta barnvakt till en man, jag vill inte känna mig pressad att sitta i en soffa och titta på tv eller känna att jag måste gå på den jäkla parmiddagen när jag egentligen behöver åka iväg på något viktigare för mig.

p1-37-1.jpg

 

p1-35.jpg

Min stora passion är att skapa, alla har inte samma drömmar, min stora skräck är att bo i ett hus, ha studsmatta, jobba 8-17.00 åka på semester 2-3 gånger om året och köra parmiddagar på helgerna.. Ahh, jag får total panik över det livet. Jag respekterar alla som lever så, för mig är det viktigt att man trivs med det man gör, men jag vill mer än så, jag vill känna att jag gjort allt jag drömt om, inga kanske eller tänk om, det är bara att köra och jobba för det man tror på.

img_5022.jpg

 

VIDRIGA SOCIALA MEDIE VÄRLD -JAG ORKAR INTE!

150 150 emeliewalles

Det är sällan jag väljer att öppna upp mig själv nuförtiden, bloggen började som en kanal för mig att sätta ord på mina känslor, händelser och förflutna.

Bloggen var ett ställe där jag kunde ventilera, finna styrka  och mod för att stå upp för den jag är. Sakta men säkert slukades jag upp av den sociala medie världen och fick lära mig den tuffa vägen av människor som gör allt för att nå framgång, jag hamnade i en värld där väldigt många är desperata efter rampljuset. Så desperata att de inte tvekar en sekund att trampa på någon som de ena dagen kallar sin vän för att skina lite extra själv.

Jag var restriktiv när jag klev in i denna nya värld, men den lyckades även lura mig, jag har råkat ut för den negativa sidan, där man blivit sårad, sviken och lurad,  lurad på vänskap som bara visade sig vara utnyttjande, vänskap där man valde att snacka skit om mig till andra, men ändå le och krama om mig dagen efter, vänskap där man så fort man fick en chans satte kniven i ryggen. Senast i förrgår fick jag mig en käftsmäll i ansiktet, jag hade gjort det igen, gått på en nit och trodde att det var vänskap, men ännu en gång så hade jag så fel. Att snacka om mig är onekligen så intressant att man gör allt för att få komma med lite skvaller eller spekulationer om mig.

Nu orkar jag inte mer, jag vill inte mer, det gör ont, mer ont än ni säkert kan tro. För jag är ju så jävla stark, ja absolut, men styrka och känslor är inte samma sak, bara för att jag är stark innebär det inte att jag inte kan känna.

Bloggen öppnade upp mig, den fick mig att börja tro på mänskligheten igen. Men sakta & säkert har den slutit mig igen. Jag orkar inte dela med mig lika mycket längre, jag vågar inte tro på människor lika mycket längre och denna smått sjuka värld får mig till att må riktigt illa stundtals.

Jag har aldrig någonsin snackat skit bakom någon annans rygg det kan jag från botten av mitt hjärta säga, jag skulle aldrig kunna snacka skit om någon för att sedan omfamna denna person när jag träffar den. Jag fixar inte det, jag fixar inte denna falska värld, det är så långt ifrån mina värderingar och den person jag vill vara.

Jag kommer därför ta en paus, inte en paus från mina kanaler, utan en paus i livet för att stanna upp & reda ut vilka människor som jag kan ha kvar i mitt liv. Jag måste sluta kretsen, jag orkar inte att det snackas, att man av nyfikenhet utger sig för att vara min vän för att sedan skvallra & spekulera om mina känslor.

Jag har två vänner, två äkta vänner som aldrig någonsin skulle hugga mig i ryggen. Vi delar starka band som inte går att knäcka för ett par sekunder i rampljuset, två vänner som inte imponeras av min livsstil eller som vill hänga med mig för att jag är “Emelie Walles” för dom är jag bara Emelie, en helt vanlig jävla tjej som skrattar gråter och har känslor som alla andra. Jag var nog bara dum som lät mig luras av vänskap, kan man ens bygga riktig stark äkta vänskap i denna världen jag nu lever i?

Jag är inte klar i denna “värld” än, trotts att jag inte passar in i en miljö där mycket är ett spel för att nå framgång. Jag är inte klar här för jag tror någonstans djup inom mig att min historia kan hjälpa till att förändra, vi behöver fler starka kvinnor i denna värld som står upp för att man ska stärka varandra istället för att dra ner varandra.

Jag vill vara en bra medmänniska, förebild och framförallt vill jag leva efter mina värderingar och inte låta dem påverkas av yttre faktorer så som pengar, rampljus och berömmelse.

Denna sociala medie värld kan vara riktigt vidrig, man får ta otroligt mycket, men vi ska inte glömma att det också är kanaler för människor att inspirera andra och en plats för att sprida glädje & styrka.

Jag ser upp till många av mina kollegor som vågar stå upp för sig själv, som väljer att dela med sig av sina liv & som inte ger upp trotts allt man får utstå för att fortsätta sprida inspiration och glädje i en värld som är tuffare än någonsin på många plan.

Vänskap för mig är ett värdefullt ord och vänskap för mig är ett förtroende som inte kan brytas för lite rampljus.

 

Att leva med panikångest

150 150 emeliewalles

Nu har det blivit mycket vloggar här i helgen, men jag tycker verkligen att det är så kul att få allt mer “levande”.

Hur som så tänkte jag dela med mig av mina erfarenheter kring panikångest och bidra med att detta är inget man ska skämmas över :)

Emelie Walles AB