Jag kan med glädje och stolthet nu berätta att jag blivit ambassadör för organisationen Maskrosbarn.
I Sverige har ca 500 000 barn och ungdomar minst en förälder som mår psykiskt dåligt eller har ett missbruk. Många av de här barnen utsätts även för våld i hemmet. Barnrättsorganisation Maskrosbarn har sedan 2005 arbetat med att förbättra deras levnadsvillkor. Detta görs bland annat genom utbildningar, föreläsningar samt stödverksamhet i form av helg- och lovläger, torsdagsmys, internetstöd och personliga coacher. Maskrosbarn har bland annat mottagit utmärkelser så som; Svenska Hjältar, Bris Priset, F Säkerhetsnålen och år 2014 blev Maskrosbarn diplomerade av FN för sitt arbete med mänskliga rättigheter.
Denna organisation är så är viktigt och står bakom min stora hjärtefråga. Under 2018 bestämde jag mig för att hitta en organisation som jag kan “Pay it forward” till. Jag känner att jag har mycket att ge, mycket att ge från min historia som format mig till den jag är idag.
Efter möten med olika organisationer så hittade jag hem, jag hittade Maskrosbarn. För mig är det viktigt att jag kan känna med & identifiera mig med de som finns i organisationen.
Jag har vid några tillfällen berättat delar av min historia för er, delar som format mig till den jag är idag. Jag får alltid frågan -Hur kan du vara så stark och driven?
Svaret är att jag hade inget val, jag var tvungen att förändra den verklighet jag hade, till en annan. Och i den kampen föddes en stark kvinna!
Nu under julen så är de flesta glada och julen förknippas med gemenskap, glädje och mys. Men jag får ont i magen, ont av att det finns många barn & unga som nu måste leva i en verklighet utan en paus att gå till skolan och andra aktiviteter. När ens hemmamiljö inte är den trygga punkten blir högtider och lov inte något man ser fram emot.
Att inte må bra i sitt egna hem av olika anledningar är fruktansvärt, att känna sig utsatt av de som ska ta hand om en mest är en situation som är oerhört svår. Som barn är man fast i den miljön, du kommer ingenstans, för var ska du ta vägen?
Men det finns fler som delar denna vardagen, fler än man tror och där kommer organisationer som Maskrosbarn spela en viktig roll. Maskrosbarn har flera olika sätt att komma i kontakt med vuxna som har varit i samma situation samt har de ett flertalet aktiviteter som du kan läsa om HÄR.
För mig hade en organisation som denna varit värdefull när jag kände mig ensam och utsatt. När marken under en försvinner och man bara ser mörker hopplöshet och allt som känns i kroppen är en enorm olycka, då är det skönt att prata med någon som förstår.
Det är “lätt” att förklara hur det är, men det är få som vet hur det känns. Hur det känns när minsta lilla cell i kroppen fryser till is av rädsla, hur skammen inom en växer, hur man försöker mörka allt som händer, hur man bygger upp fasader för att skydda sig själv, hur man trippar på tå & hur man ursäktar sin existens. Hur man ständigt känner oro i magen, hur man aldrig vet hur dagen kommer bli när man öppnar dörren och kommer hem från skolan, hur kallsvettig man blir när man blir tilltalad och framför allt den ständiga förnedringen av att man aldrig är bra nog och hur misslyckad man är.
Att gå igenom en barndom som inte är trygg sätter sina spår, än idag gillar jag inte julen. Men det är okej, jag har hittat andra nya högtider att få vackra minnen från och idag är mina barn min stora räddning på julen, att få ge dom de jag aldrig fick är den största gåvan av allt!
Viktigast av allt är att jag idag som vuxen kvinna lever ett liv som är den raka motsats till den jag är uppvuxen i. Med det vill jag säga att allt går att förändra. Idag är jag är stark, hårdhudad och skulle aldrig acceptera något som inte är bra för mig eller mina barn. Jag låter ingen tryckas ner och står upp för dem som behöver det.
Istället för att brytas ner av minnen så låter jag minnena som aldrig kommer försvinna istället bygga mig. Små byggstenar som tillsammans skapar en kvinna som blivit ödmjuk inför livet men också stark av en kamp som alltid kommer finnas med mig. För mig har det varit viktigt att visa att jag inte var misslyckad, att jag visst duger och att det går att bryta det sociala arvet. Att låta mina barn få den barndom som jag drömde om och från och med mig i denna familjen så skapar vi underbara minnen och trygga familjer. Det ska jag se till och jag kommer aldrig att vända bort huvudet om jag ser att något är fel varken i min familj eller om jag ser något annat barn fara illa.
Maskrosbarn finns för dig som behöver det, för er vuxna finns det flera sätt att bidra och framförallt så finns även jag här.
